.. jag vet att det var ett tag sen jag skrev nu men det har helt enkelt inte funnits någon ork till det. Som ni kommer bli varse om senare så räcker inte min ork till så mycket som jag skulle vilja, ibland kan jag trotsa men jag får alltid lida för det senare...
Hur som...
Jag jobbade tidigare som barnskötare på en förskola i södra Stockholm, jag fick en praktik plats där efter att jag hade gått ut gymnasiet och jag blev sedan kvar. -94 började jag och det gick jättebra att jobba så länge jag mådde bra och trodde att jag var frisk... sen blev det ju lite värre... det blev jobbigare att röra sig, man måste ju rätt ofta ner på golvet o krypa, knyta skor, torka kiss mm. Jag provade olika avdelningar, hade börjat på småbarn, flyttade över till syskon avdelningen och avslutade min "karriär" i köket. Innan jag blev sjukskriven första gången för min depression så var det där i köket jag hade skällt ut en stackars man som kommit med varor, jag kommer inte ihåg i dag vad han gjort för fel men jag kommer i håg att jag var väldigt arg på honom och min ena kollega som stod precis bakom dörren då vart väldigt förvånad över hur jag betedde mig. Dagen efter det var det den morgonen jag vaknade och bara grät och grät och grät... det fanns inget slut. Min dåvarande pojkvän förstod ju såklart ingenting, men han stannade hemma den dagen. Några dagar senare så var det dags för mitt läkarbesök som jag tidigare berättat om, där jag fick höra att jag var deprimerad.
Efter den här tiden så skickade min förskolechef mig på utredning för om jag verkligen skulle fortsätta arbeta med barn när jag mådde som jag gjorde.
Vi kom tillsammans fram till att det bästa vore nog att söka sig till något annat, även om jag älskar att jobba med barn.
Jag kom fram till att receptionist kunde ju vara något... jag fick gå en utbildning till receptionist/ekonomiassistent på företagspoolen, som varade i 5 månader. Superkul att få gå i skolan igen och lära sig lite nya saker och framförallt träffa andra som var i en liknande situation.
Jag fick jobb direkt efter kursen! :) jag mådde bra både i mina leder och psykiskt. Jag kunde träna ju-jutsu, jag separerade från min dåvarande pojkvän och träffade min nuvarande
Allt gick bra i nästan 2 år sen var det dags igen... värk och en ny depression. I samma veva var det omorganisation på gång på mitt arbete och sjukskriven som jag var så fanns det såklart ingen plats kvar för mig då...
så arbetslös och sjukskriven, yippiee vilken underbar kombination! Det kändes faktiskt skönt i ca 1 vecka, sen började jag söka jobb efter jobb efter jobb, och insåg att det här kommer inte bli lätt...