att jag inte nämner företaget jag blev anställd på vid namn är för att jag idag inte anser att dom är värda någon publicitet. För även om jag fick min fasta tjänst o jag var fantastiskt glad och tacksam då så vet jag mer o bättre så här i efterhand. Jag hade jobbat där som timanställd under nästan 2 år innan jag fick fast. Jag var den populäraste instruktören dom hade, jag var nog dessutom den mest engagerade instruktören dom hade. Jag tyckte att utbildningen jag fick av dom var bristfällig o jag kände inte att jag hade så mycket på benen som jag ville ha för att kunna göra ett bra jobb. Så jag läste o tog reda på väldigt mycket saker på egen hand. Jag hade förmånen att som den populära timanställda instruktören få följa med på några föreläsningar som gav fantastiskt mycket! Sen när jag blev fast anställd så var d som allt d tog slut. Dom borde redan när dom anställde mig på fast tjänst vetat om mina sjukdomar och min arbetstids förmåga, jag hade ju berättat om det när dom anställde mig från första början... men, det var ju en annan tjej så jag vet inte hur informationen gick där? Iaf så ställde jag i samma veva som den fasta anställningen skulle inträffa, upp på en artikel i Expressen Hälsa om hur det är att leva med Sjögrens syndrom. Min chefs svärmor läste artikeln och gav den såklart till henne sen. Hon blev livrädd! Va?! kan det hända att du inte kommer att kunna arbeta alls i framtiden?!?! (vilket jag nämnt i artikeln, att det tyvärr e fallet för många med Sjögrens...) då drog hon i gång med att min anställning inte gällde förens jag hade ansökt om särskilt högriskskydd mm... men d kunde hon ju försöka med.. hon hade ju redan undertecknat avtalet... Men jag tyckte att det var väl schysst att ställa upp det hennes "önskemål".
Det pratades mycket under hösten om att när dom blivit av med några besvärliga anställda( ja dom tyckte det), så skulle vi som var kvar (däribland jag) åka iväg på nån resa tillsammans... tiden gick o inget hände.. sen vid nyåret 2009 så kom d fram att cheferna och 2 av tjejerna på kontoret skulle åka iväg.. inte jag. Dom hade sagt att, ja om Helén ska med då ska jag flera andra med oxå.. vi har ju några till som jobbar nästan lika mycket som hon... så jag blev utan.. men d gjorde inte allt för mycket...visst lite besviken var man ju allt eftersom dom pratat om d så mycket tidigare men men.. efter nyåret så kom mitt bakslag :( jag hade jobbat alldeles för mycket under hösten, nu som fast anställd så tyckte dom att jag minsann skulle ställa upp både här och där... fast dom visste om mina förutsättningar... Tyvärr så e jag själv inte alltid överens om dom förutsättningarna så jag försöker då och då trotsa ;) d e ju ändå världens roligaste jobb! :) d gick sådär även i det här fallet.. så efter nyår blev jag som sagt sjukskriven på halvtid. Det blev ett väldans rabalder på cheferna.. hur kunde jag ha så dålig ansvarskänsla mm... men vad skulle dom göra? Jag berättade att läkaren hade tänkt att sjukskriva mig på heltid men att jag tyckte nog att halvtid räckte bra för jag ville minsann inte vara hemma igen.. d har jag fått nog av! Men dom antydde att d nog hade varit bättre?!?!
Iaf så vart jag sjukskriven på 9 veckor så det handlade om en kursomgång. Jag berättade att målet och förhoppningen var att såklart komma tillbaka på fulltid efter det, bara jag fick vila som jag skulle...
ju närmare sjukskrivningens slut jag kom desto mer pratade jag med tjejerna på kontoret om att jag skulle komma tillbaka som planerat, så dom visste det i god tid o kunde planera så jag fick ta tillbaka "mina grupper" som ändå var brukligt.. iaf då man bara varit borta en kursomgång. Veckan innan den nya kursomgången skulle starta så bad jag om att få veta ungf hur schemat såg ut... då säger dom att dom inte vet om jag kommer få tillbaka alla mina pass... VA?!?! säger jag.. be xxxx ringa upp mig så jag kan prata med henne. hon ringer så klart inte.. jag ber engång till... då ringer hennes man (som e delägare) upp.. (hon e konflikträdd) och han undrar om jag verkligen e frisk nog att komma tillbaka nu?? ja, jag e iaf inte så sjuk att jag kan vara fortsatt sjukskriven och framförallt så vill jag tillbaka svarar jag. Han svara mig att jag bara kan få tillbaka några få grupper, dom ska anställa en annan tjej o hon kan bara ta dina dag pass... Jag blir skogstokig o säger att du kan inte mena allvar?, jag har ett kontrakt på 20 timmar vad vill du att jag ska göra på dom timmar som blir över då? pilla mig i naveln eller?!?!
Det är då det mest konstiga jag hört från en arbetsgivare kommer: Men jag kan prata med din läkare o säga att jag inte har plats för dig så det är nog bäst om du e fortsatt sjukskriven...
Tillslut så ändrar han sig och jag får tillbaka mina timmar, det visar sig i efterhand då jag pratat med tjejen ifråga att dom inte alls hade anställt henne.. dom hade pratat om att ev. anställa henne men inget var bestämt.
Men jag känner mig såklart rätt så överkörd o fruktansvärt felbehandlad så jag börjar söka andra babyssimstjänster... Då kommer d bästa som någonsin hänt mig! :) en av tjejerna på kontoret, Therese som oxå fullständigt tröttnat på hur dom behandlar sin personal och sagt upp sig, hon frågar om inte jag vill starta eget med henne?!? OM jag vill!! men jag kan ju bara jobba 50%... hon är fullt medveten om d och om hur mitt liv såg ut o hon ville ändå!!! :) så, jag säger upp mig o vi kör igång...
I augusti 2009 så startade vi vårt företag, AB Aqualife Sweden
Det måste vara roligaste, häftigaste jag någonsin gjort...