Jag visste att jag hade en tid hos psykologen o tänkte att jag vilar en stund o försöker på alla sätt jag lärt mig att låta dom dumma dumma tankarna flyga iväg igen... men ju längre tiden gick dessto svårare blev d. Hur sjutton ska jag klara av att ta mig iväg nu?? Gå till bussen, åka buss, vara där, åka buss tillbax o gå hem igen... ett galet stort och helt obeskrivligt svårt projekt...
tänk om jag ramlar ihop på vägen?? Näe.. så klart jag inte gör, d e bara ångest, d kan inte hända nåt på vägen... men tänk om jag ramlar ihop, tänk om jag får ett frispel på bussen?? Näe.. så klart d kommer gå vägen... d kan bli lite jobbigt men d e klart du klarar d... Ja, ni förstår kanske?? d bara snurrade o snurrade i huvudet... d possitiva mot d negativa... o efter mycket om o men så lyckades jag på nåt sätt ta mig i kragen som så många ggr förr o duscha, klä på mig, ta mig till bussen o åka till psykologen...
Väl där så ville jag bara gråta, skrika o krypa ihop o gömma mig i ett hörn..
Hon såg på mig när jag kom in att jag inte mådde bra... vi pratade lite, jag grät en massa o hade jätte jätte dåligt samvete... vi hade kommit överens om förra veckan att mitt projekt tills vi skulle ses i måndags var att klara av att gå upp, duscha o klä på mig innan kl 11 på fm... för att försöka pressa mig liiite grann så jag kan fortsätta min väg tillbaka... jag klarade d 3 ggr under veckan.. :( 3 ggr... shit vilken värdelös person ja e!!! ja klarar inte ens av att hålla en tänkt tid med en så enkel uppgift som att duscha o klä på sig. :'(
Hon var rätt orolig för mig... o ja va/e lite orolig för mig oxå... jag ska vara själv nu i nästan 2 veckor. Om jag fortsätter må så här dåligt så e jag väldigt orolig för vad mitt sjuka jag kan tänkas hitta på... alla mina mediciner som står där framför mig...
vi bestämde att jag ska lämna alla mediciner till dom och jag får komma o hämta 2 ggr/vecka... fast efter lite mera prat så kommer dom faktiskt hem till mig på fredag o lämnar en dos med mediciner, så får vi hoppas att jag har ork o energi nog att åka tillbaka dit på måndag igen...
Jag har helt o hållet tappat orken... jag orkar inte kämpa mera nu. Jag har jobbat heltid i över ett år med att försöka komma tillbaka till ett "normalt" liv... o jag klarar fortfarande inte d :( inte ens att duscha o klä på mig innan kl 11 bara för att d e bestämt så... d blev för mycket stress... jag gissar att om jag inte redan innan varit så utmattad efter att ha varit på sommarläger i 4 dar, firat min syster, varit en sväng på stan, varit trevlig under min systers kompis middag och åkt iväg till en vän för ett rätt krävande samtal, så hade d kanske gått bättre??
Jag orkar inte!!! jag vill inte vara sjuk längre!!! jag vill ha semester från allt d tunga jobbiga som trycker ner mig på botten hela tiden...
jag får höra till o från att jag e stark som kämpar så... men jag orkar inte vara stark längre!! jag orkar inte spela mitt spel, att verka vara rätt ok o kämpa på så "glatt"... jag e såå sjukt galet trött... trött på allt.
Jag har haft tankar till o från hela dan som undrar om jag kommer överleva sommaren???
Min psykolog frågad mig om jag kände mig så dålig att jag behövde läggas in... ??? Jag vill INTE d!! så vi kom fram till att jag försöker utan d... även om hon försökte förklara att d kunde vara en idé bara för att få vila från allt ett tag... Hmm jag fortsätter fundera på d... kanske d e d bästa?? men jag vill inte!!! vilket sjukt nederlag d skulle va...
Kanske går d över om nån dag?? kanske känns d bättre imorgon?? kanske kan jag hantera min egen medicin om några dar igen???
Snälla!!! om d finns nån gud lr nåt annat som bestämmer över oss, hjälp mig!!! varför går jag igenom den här prövningen??? och varför så länge??
Snälla hjälp mig... jag orkar inte mer :'(