Nu börjar d bli dax att bestämma sig igen... Sommarläger v.27 som vanligt lr inte??? Jag har skrivit upp mig på listan o tänkte för ett par veckor sen att d va självklart att ja skulle åka! Men sen några dar tillbax e ja inte så säker längre... ja tänker tillbax på påsklägret o inser att d gick ok.. men jag fick betala rätt hårt i efterhand..:( d lägret va i 4 dagar.. ja var med några timmar på dan, gick till hotellet o vilade i några timmar o gick sen ut o käkade med alla för att direkt återvända till hotellet. Fördelen där var just att jag hade "mitt" hotellrum som tillflyktsort, lägret var inte i så många dar o jag var beredd att ta tåget hem om d skulle bli för mycket... Jag var väldigt glad över att jag "klarade d" men som sagt.. jag fick betala hårt efteråt.. blev betydligt sämre efteråt, känslan av värdelöshet, hopplöshet och meningslöshet blev väldigt stark och tog över ett bra tag efteråt, det var en väldig tur att min syster hade hand om mina mediciner då, för lusten till att stoppa i mig alldeles för mycket var tillbax igen.. :(
Jag tänker oxå tillbax på veckan som gått... jag har bott själv ( i mitt ex lgh ) i en vecka och varit djurvakt till mina egna djur ( som jag tyvärr inte kan ha hand om just nu). Det har varit underbart mysigt o ha kissarna o vovvsingen runt omkring mig, men fruktansvärt påfrestande... att "klara sig själv" och dessutom ha "ansvar" för att djuren får mat o att Chaplin kommer ut på promenader... Jag har klarat d, o ja försöker se d som positivt, men... jag hade velat orka o klara mer... tex som att gå längre promenader me Chaplin... Jag e INTE redo för att bo på egen hand och ha någon form av ansvar än :( :( :( o d känns som ett jätte nederlag. Jag e totalt utmattad nu… inte så väldigt nedstämd (ännu iaf) o d e ju bra.
Så… en hel vecka på läger… inget hotellrum, utan sova i skolsal med massa andra. Visserligen känner jag väl antagligen dom flesta men inte så väl och d kan ju också vara ”nya” jutsukas som jag inte känner. Inte någon stund till ensamhet o vila… o vila behöver ja ju massor… klarar inte av liv o rörelsen så väldigt länge, klarar inte heller av att jag måste gå upp en viss tid för att tex äta frukost.. behöver få göra saker i min egen takt… ibland e d o gå upp i ”normal” tid o ibland e d att inte klara av att gå upp ur sängen förrens mitt på dan, o ibland kommer ja inte upp mer än för att gå på toaletten o knappt d… L Ibland klarar jag av pressen av tid, men d kommer alltid surt efteråt…
Har fått förslaget att bara vara där några dar… mmm d e en tanke… o den tanken behöver tid o acceptans… Ska ja vara där ibörjan lr slutet lr kanske några dar mitt i?? o hur kommer jag isf dit och hem?? Går d tåg till Oxelösund? O har jag råd med d?? F*n va d suger o va så här sjuk!!! D går inte ihop med den jag är (lr var)
Men.. jag lär mig och har lärt mig massor om mig själv, mer om psykisk ohälsa, stress och utmattings syndrom och om andra, så d är väl nåt positivt i d hela?!?
Hmm, ja ska väl återgå till funderandet igen.. lr inte, utan ta dagen som den kommer o fundera mer om nån vecka lr så när det på riktigt närmar sig.
PoK