... när man får höra att "du ser piggare ut" "du ser inte lika sjuk ut som sist" "du verkar lugnare än sist" etc etc
Jag förstår nånstans att det är av omtanke, men det gör likväl ont! Det spelar ingen roll om det är sant lr en vit lögn. Vi som har sjukdomar som ex depression, verkligen avskyr att höra det här!
Man hör det här både av familj, vänner och vårdpersonal...
Även den här frasen "hur kan jag hjälpa dig?" är jobbig och svår att höra.. när jag (man) mår så dåligt vet man inte vad man behöver hjälp med. Kan fortfarande inte berätta nog med ggr att det ända jag (vi) vill är att du är där. Samma sak när nån säger "jag hör inte av mig för jag är rädd att jag störa" "jag vet inte vad jag ska säga"
återigen, bara finns där. Många i min närhet vet att jag väldigt sällan vill prata i telefonen, att sms är det bästa sättet att nå mig.. då kan jag svara när jag har ork, ev ringer jag upp om jag har en bra stund.
Jag har, som många av er vet, svårt att be om hjälp. Jag tränar på det hela tiden men det går väldigt långsamt, och ju sämre jag mår dessto svårare är det.
Både jag och ni behöver lära oss mer saker kring mitt (och andra i min situation) mående.
Men det jag ville försöka få fram här och nu är att det gör ont,ont att höra att man ser piggare ut.. ni vet inte vad som plågar en inuti, tex som nu, jag har så svarta tankar, planer och smärta.. jag har dock liite ork kvar att ta på mig min mask. Sen så betyder inte en depression att det behöver vars svart 24 tim om dygnet, vi har stunder då det faktiskt är lite lättare . jag kanske till och med skrattar..
Jag förstår också att det såklart är svårt för er att förstå hur dåligt jag mår när jag lägger på mig masken
Ytterligare en anledning till att jag så småningom behöver ta mig ut och prata om hur det är att leva med psykisk ohälsa..